Projektet Revive Lygneröring startade 2024. Lygnerns vattenråd arbetar tillsammans med Sportfiskarna och Lygnerregionens fiskevårdsområdesförening med att kartlägga problem och göra åtgärder. Syftet är att hjälpa öringen att återfå starka bestånd i Lygnern med tillflöden. Målet är att öringen ska kunna vandra till sina lekplatser där det ska finnas lämpliga lekmiljöer, god vattentillgång och frukt vatten.
Projektet finansieras av LOVA Västra Götaland, LOVA Halland och Naturskyddsföreningen genom försäljning av el märkt med Bra Miljöval.
Lygnern
Lygnern är den största sjön i Rolfsåns avrinningsområde med en area på 31,5 km². Sjön har ett maxdjup på 52 meter och medeldjup på 28,5. Lygnern är en kall klarvattensjö som på senare tid blivit mer brunfärgad av humus. I sjön lever många fiskarter som abborre, gädda, gers, sik, nors, öring och mört för att nämna några. År 2024 nätprovfiskas sjön för att undersöka sjöns fisksamhälle. Lygnern med omgivning är ett riksintresse med nationellt värdefulla vatten för naturvård. Dessutom omges sjön och vattendragen av en mycket artrik och vacker natur samt höga kulturhistoriska värden.
Öring (Salmo trutta)
Öring kan leva i bäckar, sjöar eller i havet. De lägger ägg i vattendrag med grusbottnar för att sedan vandra tillbaka ut i sjöar som Lygnern eller till havet för att växa till sig ytterligare och bli riktigt stora fiskar. Öringen drabbas därför av dammar och fellagda vägtrummor som hindrar deras vandring. Vissa öringar väljer däremot att stanna i vattendragen hela livet och blir då mindre, så kallade bäcköringar. Uttorkade vattendrag är ett annat problem vilket kan förvärras av dikade våtmarker och mossar.
Under 1900-talet minskade mängde lax och öring kraftigt till följd av försurning, flottledsrensning och uppbyggnad av kraftverksdammar som hindrade fiskarna att nå sina lekområden. År 1918 byggdes det första kraftverket i Ålgårda som ligger i Sundsjöns utlopp, vilket omöjliggjorde att fisk från havet kunde vandra förbi. Under 1950-talet var öringbeståndet fortfarande ganska stort och fångsterna uppskattades till 3200 kg årligen. År 1959 byggdes kraftverket vid Bosgården och stora lekområden för öringen blev otillgängliga. Fångsterna i Lygnern sjönk kraftigt och år 1980 uppskattades fångsterna till 100 kg per år (Henrikson & Halldén 2000). I Storån har tätheterna av öring vid elprovfiske minskat mycket sedan 1980-talet. Samma trend kan ses i många biflöden med långa tidsserier av elprovfisken.
I en undersökning från 2007 var den genetiska variationen betydligt lägre i Lygnern med biflöden än vad den var nedströms Ålgårda kraftverk. Detta kan bero på att sjön har blivit isolerad och att beståndet har minskat kraftigt.
Under slutet på 2000-talet byggdes fiskvägar och så kallade omlöp förbi flera av kraftverksdammarna genom projektet ”Biologisk återställning i Rolfsåns vattensystem” som bekostades av länsstyrelsen och Naturskyddsföreningens Bra Miljöval. Det innebar att havsvandrande fisk åter kunde ta sig upp i vattensystemet. De första definitiva hindren för öring och lax är nu vid Hultafors innan Viaredssjön i Sörån, Gamle damm i Nordån och Horssared damm i Nolån.
Det går dock inte att säga med säkerhet hur mycket öring som simmar upp förbi Ålgårda kraftverk i Rolfsån. Det finns både ett omlöp och en äldre laxtrappa och endast omlöpet har haft en fiskräknare. Denna visade på relativt få stigande öringar. Fiskar kan dock välja laxtrappan vid högflöden vilka då inte räknas. Det finns inte heller kunskap om hur många fiskar som passerar förbi kraftverken vid Bosgården och Apelnäs i Storån uppströms Lygnern och hur många ungar som tar sig förbi på väg tillbaka till sjön eller havet.
Mellan 2013 och 2024 har Lygnerns vattenråd i olika delprojekt fått bidrag från länsstyrelsen för miljöförbättrande åtgärder. Det har inneburit återutsättning av sten efter tidigare flottledsrensning och att göra mindre dammar passerbara för fisk längs sträckor i Sörån, Nolån och Nordån uppströms Lygnern.
Flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera)
Flodpärlmusslan är en stormussla med speciell livscykel. Musslan sprutar ut miljontals befruktade larver (gloschidier) i vattnet. Dessa måste fastna på en lax- eller öringunges gälar. Där lever de som parasiter i tio månader innan de släpper taget och gräver sig ner i syresatt sandig botten. Här ligger de nedgrävda under flera år innan de som en färdig mussla tar sig upp till ytan av botten. Vid en ålder på 15-20 år och längd på runt 5 cm blir de könsmogna. Flodpärlmusslan är en av jordens mest långlivade djur och den äldsta individen som hittats i Sverige var omkring 280 år. Arten är känslig för försurning, föroreningar, igenslamning av bottnar och torka. Ett vattendrag med talrika och reproducerande bestånd är därför en mycket god indikation på ett friskt vattendrag med rik biologisk mångfald där många andra känsliga arter trivs.
I Rolfsåns avrinningsområde går bestånden av flodpärlmussla dessvärre nedåt på många håll och de enda vattendragen där reproduktion har observerats i närtid är Gisslebäcken och Nolån. Sportfiskarna och Lygnerns vattenråd arbetar med projekt för att kartlägga musslans utbredning och genomföra projekt för att hjälpa dem att reproducera sig. Projektet Revive Lygnernöring innebär också en hjälp för musslan.
Lygnerns vattenråd och Sportfiskarna tar också fram en förvaltningsplan för hela Rolfsåns avrinningsområde i samarbete med fiskevårdsområdesföreningar och intressenter. I planen lyfts problematik samt förslag till åtgärder som vi tillsammans kan bidra med för friskare fiskbestånd och vatten.