Samordnad recipientkontroll (SRK)

Kommuner och företag som släpper ut vatten från exempelvis reningsverk eller processer i vattendrag och sjöar (recipient) är enligt lag ålagda att göra regelbunden övervakning genom vattenprovtagning. Genom att samordna detta inom ett helt avrinningsområde blir provtangningen mer kostandseffektiv och man får också en bättre helhetsbild av systemet. Lygnerns vattenvårdsförbund bildades 1972 som en förening för att sköta SRK. År 2008 bildades Lygnerns vattenråd där SRK blev en separat del i verksamheten. I dagsläget ingår de fem kommunerna i SRK. Dessa tillsammans med Flügger AB betalar för att genomföra provtagningen.

Årsrapporter för SRK kan hämtas här.

Nya provtagningspunkter som läggs till 2024.
Provtagningspunkter i kontrollprogrammet fram till och med 2023. Punktkällorna på kartan motsvarar kommunala avloppsreningsverk.

Tillstånd och trender

Övergödning

När det gäller näringsämnen som orsakar övergödning (Kväve, N och fosfor, P) är tillståndet i stort sett bra även om man ser förhöjda halter från männsklig aktivitet. För fosfor blir statusklassningen hög på de allra flesta platser. De finns dock vissa biflöden som Lövbrobäcken där halterna är höga och statusen för fosfor därmed måttlig. Det kan även finnas lokala problem nedströms reningsverk som undersöks mer noggrant från 2024. Trenderna för fosfor är sjunkande vilket troligen beror på bättre enskilda avlopp och mindre förluster genom ytavrinning och erosion från jordbruksmark. För kvävet ses däremot en betydligt svagare nedåtgående trend och i något fall även svagt uppåtgående trend. Halterna bedöms på de flesta platser som höga. Kvävet kommer främst från skogsmark. Läckaget ökar vid skogsbruk, varmare klimat och ökad mängd nederbörd. Det sker även kvävenedfall via luften som har sitt ursprung främst från förbränningsmoterer i bilar. Särskilt känsligt mot övergödning är Kungsbackafjorden som kan drabbas av syrebrist och minskande ålgräsängar. Fjorden har en måttlig ekologis status enligt Vattenmyndigheten och både kväve och fosfor behöver hållas nere. Syretillståndet i Sjöarna Lygnern och Viaredssjön är bra.

Försurning

Hela området är försurningskänsligt och försurat. Tack vare kalkning kan alkalinitet (buffertkapacitet) och pH hållas på lämplig nivå. För flodpärlmusslan får inte pH sjunka under 6,2. Det finns en hel del okalkade bäckar och vissa åar som är sura. Svag buffertkapacitet ses i Nolån och Nordån vilket kan göra att åarna drabbas av surstötar vilket är skadligt för biologin. Svavelsyranedfallet har minskat kraftigt men nedfallet av salpetersyra från bilarnas förbränningsmotorer fortsätter att vara högt. Kalkningen kommer även behövas många decennier framåt eftersom skogsmarkerna är sura och urlakade på buffertförmågan.

Brunifiering

Vattnet har blivit brunare som på andra håll i södra Sverige. I de flesta vattendrag är vattnet starkt färgat förutom i Viaredssjön, Lygnern och Rolfsån där det är måttligt till betydligt färgat. Halten humusämnen har ökat. Detta syns genom ökat färgtal i analyserna. Anledningen är komplex och beror troligen på fler faktorer. Minskat nedfall av svavelsyra ändrar kemin i marken vilket frigör mer humus. Dikning av torvmark, mer gran och ökat skogsbruk tillsammans med varmare klimat är andra orsaker. Brunifiering i sjöar leder till minskat siktdjup som i sin tur ändrar förutsättningar för vattenväxter och växtplankton och på så sätt ekosystemet i sjön. 

Metaller och miljögifter

När det gäller metaller som bly och kadmium uppmäts låga till måttliga halter och i de flesta fall svagt sjunkande trender. Tidigare industrier vid exempelvis Sandared har släppt ut miljögifter som PCB vilket ligger kvar i sjöns bottensediment. År 2016 gjorde vattenrådet en analys av miljögifter i gäddor från Viaredssjön och Lygnern. Kvicksilverhalterna i fisk ligger över gränsvärden i båda sjöarna. Kvicksilver kommer främst från mänsklig användning och sprids via luften. Det lagras och binds i våtmarker men frigörs vid körskador och dikningar i blöt skogsmark. För dioxiner och PCB, som främst har sitt ursprung från tidigare lokal industri, låg halterna över gränsvärden för god status enligt vattendirektivet i Viaredssjön. I en undersökning av abborre från 2021 ligger dock dessa halter under gränsvärdet. Med de nya gränsvärdena för PFAS hamnar både Viaredssjön och Lygnern över dessa vid analyserna av gädda 2016 men under gränsvärdet vid analysen av abborre i Viaredssjön 2021. Bromerade flamskyddsmedel (PBDE) kunde inte detekteras vid analysen 2016 men ligger generellt för högt för god status enligt vattendirektivet. Vid analys av abborre 2021 låg halterna över gränsvärdet i Viaredssjön. Problemet med PFAS och PBDE är att de under lång tid är använda och vitt spridda i ekosystemen genom en mängd olika produkter som elektronik, textilier, friluftskläder, teflonbeläggningar, skidvallor och brandsläckningsskum. Mark som förorenats av brandsläckningsskum riskerar att förgifta grundvatten och ytvatten vilket är ett akut problem på vissa håll i Sverige, dock inte inom Rolfsåns avrinningsområde. 

Vattenmyndighetens klassning av ekologisk status 2016-2021 samt grundvattenförekomster.

Läs mer om statusklassning och åtgärdsprogram

Fosfor i lokal 90 i Rolfsån innan utloppet i Kungsbackafjorden
Kväve i lokal 90 i Rolfsån innan utloppet i Kungsbackafjorden
Kväve i lokal 14, Nolån vid utloppet i Töllsjön
Motståndskraft mot försurning i Viaredssjön
Ökande färgtal i Viaredssjön orsakat av brunifiering
Ökande färgtal i Lygnern orsakat av brunifiering

Vattenförvaltning och vattendirektivet

Vattendirektivet arbetar i 6-års cykler. I varje cykel tas en förvaltningsplan fram av vattenmyndigheten. Åtgärder föreslås för att nå miljökvalitetsnormen (MKN) som brukar vara God status (grönt på bilden till vänster). Alltså krävs åtgärder i en stor del av Rolfsåns avrinningsområde för att hela kartan ska bli grön till 2027 som tidsfristen är satt till. Några av de större problemen i området är bristande konnektivitet och rensade sträckor i vattendragen.

Åtgärderna i åtgärdsprogrammet är fördelade på olika myndigheter bland annat kommunerna, länsstyrelserna, Skogsstyrelsen och Jordbruksverket. Detta kräver samarbete mellan myndigheter och med lokalsamhället. Åtgärd 1 till kommunerna säger att det behövs både en intern kommunal samverkan mellan olika förvaltningar kring vatten samt en mellankommunal planering i respektive avrinningsområde. Varje år i februari ska varje myndighet svara på hur arbetet med åtgärder i åtgärdsprogrammet har gått. Detta sammanställs av vattenmyndigheten som återrapporterar hela Sveriges arbete till EU.